Hej allihop! Nu äntligen har jag möjlighet att skriva (och som ni ser, svenskt tangentbord!). Tidsskillnaden är lite rolig, ni sover förmodligen där hemma nu... men här är det förmiddag. Linda och jag har precis ätit frukost, och hon är nu ute och springer. Jag inväntar hennes återkomst för då ska vi ut och promenera med hundarna.

Resan har gått som på räls, det har flytit på riktigt bra. Trots långa flygningar och långa väntetider. Vår första mellanlandning i London kändes som hemmaplan (trots att jag aldrig varit där), ska man så långt så känns allt inom Europa "hemma". Heathrow var stort, och vi fick ta buss mellan terminalerna. Blev inte så mycket väntan där då vi bara hade två timmar mellan planen. Sträckan Stockholm-London var jag väldigt trött, men kände att jag ville spara på sömnen till de längre flygningarna. När vi steg på planet mot Hongkong häpnade jag, egen tv-skärm och väldigt service. Den lilla skärmen som alla passagerar var försedda med hade det nyaste i filmväg, musikväg och tv-serieväg. Här fanns något för alla smaker! Kopierat från min kollegieblock som agerar "dagbok" under resan: "De passar upp på oss hela tiden, och jag har i huvudet räknat på antal flygtimmar och vad vi betalt för servien. Billigt!" Om man slår ut det alltså, sammanlagt 56 flygtimmar, tror jag, fram och tillbaka.

Såväl tandborste som raggsockor utrustades vi med också. Vad mer kan man behöva? Filt och kudde? Åjo, det fick vi också!

Linda sov nästan hela resan London-Hongkong, jag sov max en timme. Detta trots att vi hade lyxen att ha ett fyrasäte för oss själva, och därmed tidvis kunde ligga ned. Ganska många timmar var planet nedsläckt och alla (utom jag) sov. Kände lätt sovpanik, men samtidigt... en resa till på 10 timmar väntade ju... vid den här tidpunkten trodde jag att jag skulle komma att sova då.

Väl i Hongkong så insåg vi ganska snabbt att det inte är kul att spendera 7 timmar på en flygplats. När vi hade kollat utbudet (av klatschiga färger och helgrillade ankor) så slog vi oss ned i två orangea fotöljer och började läsa medhavda böcker. Linda läser just nu Twilightserien, och jag är avundsjuk. Hade varit fint att läsa något sådant, lagom lätt, nu. Istället läste jag boken "När ingen annan ser" som handlar om en pojke som utsätts för sexuella övergrepp av sin far. Inte så lättläst, och ganska tung.

Den sista timmen spelade vi quiz, vilket var rätt roligt och allmänbildande. Många presidentfrågor avklarades, och vi hade väl fel på i stort sett det mesta. Anade en tjej med rödfärgat hår som slänge några blickar på oss under spelet - och förstod nästan att hon var svensk och insåg hur kast allmänbildade vi var.

Många i Hongkong bar munskydd. Vi undrade så smått varför, men misstänker att de var rädda för smittor. Kanske hade de fört talas om de två svenska tjejerna som inte vaccinerat sig mot svininfluensa...

Väl på planet hoppades vi glatt på fönsterplatser, men icke. Istället två stolar i mitten på ett fyrsäte. Jag fick sitta brevid den rödhåriga tjejen, som visade sig vara svensk, väldigt trevligt - och på väg mot samma destination. Många samtalsämnen avklarades och vi insåg snabbt att vi hade några gemensamma nämnare i ytligt bekanta. Erika hette hon. Linda fick sitta brevid en man, som såg svullen ut i ansiktet och hade en skinnjacka på sig hela resan. Märklig man!

Jag sov förstås inte under resan...

Erika slog sedan följe med oss, och bokade ett rum på samma hostel som oss (Base Brisbane). Lindas och mitt hostelrum var litet, men mysigt. Skönt att ha ett eget! Förbokat och betalt i Sverige, och således mycket billigare än att boka på plats. Tog oss en välbehövlig dusch (som vi såg ut och luktade efter den långa flygningen!). För att sedan bege oss ut på stan. Det var eftermiddag i Brisbane och vi tog oss en stadsvandring. Var himla mysigt! Fin STOR stad. Australiensarna visade sig vara himla trevliga, och vi insåg snabbt att här kommer vi att trivas. Tilläggas bör att det är varmt, kjol/shorts och linne är det som gäller. Ändå är det klibbigt som tusan.

Köpte sedan med oss middag från ett take away ställe och åt på rummet. Jag somnade strax efter det, och vaknade i ett sömntöcken och övertygade tjejerna om att en liten "paus" vore bra. Vi bestämde oss för en timmes sömn (klockan var vid sju på kvällen). Och tog sedan en kaffe på Starbucks. Efter detta blev det quiz på rummet, Linda och jag briljerade oss med kunskaperna som vi lärt oss under gårdagen. Jag vann, och kände mig nöjd med det!

Fredag morgon så vaknar vi vid nio och packar ihop våra tillhörigheter för att checka ut, men får tillåtelse att lämna våra väskor i ett rum på hostelet. Skönt! Tog sedan frukost i en park, och pratade bort den sista tiden med Erika som sedan skulle ta flyget till ny destination (hon fick lite ändrade planer). Jag drack en islatte till frukost som ville påskina att den var "low fat", men smaken av socker fick mig att ana något annat... åjo, nog var det mycket socker i. Enligt min smak lite för mycket!

Tog sedan en promenad på stan med en riktig kaffe från coffe house i näven. Såg en gala med "worlds greatest shave" där liverreporter pratade i radion. Vi höll oss undan, både med frisyr (ville helst inte fortsätta semestern med helrakat) och tal (hamna i direktsändning i australiensiska radion - nej tack!).

Efter detta hittade vi en jättevacker park, men underbar växtlighet och djur. Leguaner och fåglar. Den första leguanen vi såg formligen hoppade jag till av, och kände mig sedan urdum när jag trodde att den var av plast. Då vickade den på huvudet, och trots bara någon meter mellan oss så verkade den inte speciellt skygg. Fotade förstås! (Lite svårt med bilder nu, den här datorn verkar lite småseg så får nog höra med Karin om man törs ge sig på att ladda in bilder...).

Här någonstans letade sig solen fram ordentligt, och vi var noga med att smörja in oss. Har blivit rekommenderade det, ordentligt. Då den här solen tydligen inte är att "leka med". Huden klarade sig, och ser inte brun ut alls... Ska bli skönt att inte se kritvit ut, om ett tag. Vi ska dock vara försiktiga, och vänja oss succesivt. Just nu regnar det, så nu är det inte speciellt svårt. Och bada i havet får man inte heller, då magneterna är här nu som man kan dö av.

Tog sedan flyget upp till Proserpine, som inte kändes stabilt alls till en början. Men det tog sig! Tyvärr så har jag haft väldigt problem med bihålorna sedan Hongkong. Gör svinont rent ut sagt när vi går ner för landning. Så i sådär 20 minuter vid varje landning så sitter jag orörlig, blundades och känner mig halvt medvetslös. Trycker något så fruktansvärt, så jag vid första tillfället ärligt talat trodde att något skulle explodera... typ näsblod eller vad som. Får jätteont bakom höger öga, men gissar att man itne kan göra något åt saken. Tuggummi och sådär hjälper inte mot det.

Möttes i Proserpine av Karin och Ryan, som körde oss hem till dem. Möttes här av deras sjuveckorsvalpar (halvsyskon till Loi). De är ursöta! En liten blå hane som heter Joey blev snabbt min favorit. Skönt att han är såld!

Fick huset visat för oss, och introducerades för Paul och hans flickvän (den första bor också här i huset). Åkte sedan in till Airlie beach och åt middag. Jag tog en ceasar sallad med kycklig - som var jättegod!

Under tiden som Karin frös så svettades jag. Hon har redan aklimatiserat sig ordentligt!

Kom sedan hem, och gick ut till valparna. Där Ryan snabbt fick avlägsna en padda som var inne hos valparna. Paddorna här är farliga, och kan lätt döda en hund. Sedan sa vi alla godnatt, efter att våra medhavda presenter från Sverige delats ut. Karin njöt av sitt saltlakrist, och Paul och hans flickvän som smakade undrade vad vi i Sverige hade för smaklökar egentligen... deras miner sa klart och tydligt att de inte gillade saltlakrist. Ryan vägrade att smaka.

Linda är nu tillbaka från hennes springtur, och ute formligen ösregnar det. Vi planerar nu en promenad med hundarna!

 

Långt långt inlägg... men vi får se när jag får till en uppdatering igen. I eftermiddag väntar valptest.