Foto: Lasse

Idag har vi varit och spanat in träningslokalen som klubben lite tillfälligt har till sitt förfogande. Jättelyxig! Lite halt golv, men annars fanns inte mycket att invända på. Mysigt hade de gjort med kaffekokare, bord och whiteboardtavla (en sådan hall skulle man alltid ha!).

Loi var taggad till tusen på träning, och tycktes inte riktigt märka mitt slöfockstempo på fria följet utan tuffade på och hamnade allt som oftast för långt fram. Jag som tyckte att vi började få ordning på den där positionen! Prövade att gå i rask takt (Lasse tyckte att det såg bra ut, jag tyckte att det kände "för ansträngande"). Att gå som om man tävlar i gång känns i värsta laget, men det är klart... vill man bli fin får man lida pin, vill man ha det fint så får man lida pin?

Igår satt vi vid middagsbordet på jobbet och pratade hundar. Grabbarna visste förstås inte vad en australian shepherd var, så jag gav mig på en annan beskrivning. "Om en Labrador är en Volvo, ni vet en Svenssonbil. Alla kan köra den, den startar i alla väder och det finns lite sportigare modeller. Något att lita på helt enkelt. Så är en australian shepherd en Formule 1, mycket roligare att köra. Lite mer farlig, men kan man kontrollera den så finns det inget bättre. Den passar inte alla, men är riktigt läcker att titta på." De nickade förstående och började sedan prata schäfrar, hallå?!

Åter till tränandet av min F1 bil. Tränade lite på ställandet både framför och vid sidan, tyckte att det kändes ganska bra. Vi har även börjat klirra ställandet i fjärrdirigeringen - i vart fall från ligg. Skiftet sitt-stå-sitt är inte snyggt ännu, han håller fast frambenen när han sätter sig igen, och jag har fokus på att bakbenen ska vara stilla. Vi får fila lite på tekniken där.

Mycket platsliggning blev det då Loi och Zett fick ligga och titta på varandra när den andre körde.

Lite fikapaus och sedan fortsatte jag med lite apporteringsträning. Är sammantaget nöjd med träningen!